I ett makrouniversum har jag byggt ett miniuniversum, bestående av flingor & fragment från en svunnen tid i en mix av nutid och funderingar kring framtid. Det är min sanning, en ögonblicksbild av mina tankar, ett tillstånd av ordning i en ofta kaotisk tillvaro - eller tvärtom.
Det finns ingen mening med min blog, kanske kommer det att utkristalliseras en sådan med tiden. För tillfället är det möjligtvis ett självändamål - ett vagt försök att integreras i det moderna blog/nätverkssamhället. Behöver jag det? Troligtvis inte, men i brist på stimuli, vårvärme & nära kärlek är det blog som råder.